emmas enkla

Vi vet alla, eller åtminstonde kommer veta, hur det känns att vara kär. Så där pirrande, glatt men jobbigt kär i den där personen som vi gör allt för att vara i samma rum som men som vi måste kämpa för att ens hälsa på. När vi till och med får en längre pratstund studsar vi sedan bort på moln, funderar och analyserar stunden med denne. Gav hen (blandning av hon&han) mig någon vink? Betydde något hen sa till mig något annat? Gillar hen mig..? Ni förstår.
Men oftast så, nu ur tjejers perspektiv, så tänker vi alldeles för mycket och borde inte alls försöka se någon logisk koppling till att denna person i över huvudtaget kom fram och inledde en konversation. Inte alls. Hen kanske var uttråkad, tycker det är kul att samtala och umgås med just dig och därför letade upp dig för att prata en kort stund i skolan. 

Våra vänner säger ALLTID sjääälvklart gillar hen dig, det syns - hen sänder ju tydliga signaler! ...Nej, det gör man inte. Vi hittar på för att kunna få vännen att HÅLLA KÄFTEN om denna personen för en gångs skull. För hur trött och irriterad blir man inte på detta ständiga tjat? Visst önskar vi att vår vän faktiskt ska bli tillsammans med någon, men gillar inte den andra personen ens vän så ser vi ju ändå realistiskt på saken. Dock vill vi inte skala av hoppet från vår vän, vi vill hålla igång hens känslor för det kan ju faktiskt inträffa en kärlek mellan de två, även om den andra personen inte alls känner något speciellt utöver vänskapskänslorna. Man kan alltid utveckla mer.