Planerar på att skriva en rant senare idag eller imorgon, så dont worry. Ett riktigt inlägg är på väg istället för bara bilder/en video/etc. 

 

För dryga 1,5 timmen sedan skulle jag möta upp min vän Becca och valde att lämna min telefon hemma då den ändå hade dött efter bara minuten eftersom jag hade 3% batteri kvar.

Visst borde jag nog smsat Becca innan jag gick att jag inte skulle ta med mig mobilen men ändå. Det är ett faktum. Världen är alldeles för beroende av att alltid finnas där, kunna smsa direkt, svara i telefonen, ja inte ha något liv utan sin telefon. Man måste tydligen vara tillgänglig i detta samhälle för att inte riskera att ge sina föräldrar och vänner hjärtattacker och dra in polisen i det hela.

 

Tror alla med en smartphone kan hålla med om att vi direkt när vi vaknar tar mobilen i handen, kollar facebook, sms, twitter, etc etc och även när vi ska gå och lägga oss. Vet att jag de senaste dagarna har lagt mig när jag varit extremt trött men ändå kollat igenom twitter och smsat vilket i sin tur har lätt till att jag blir alldeles uppjagad och kan inte somna förrän någon timme senare.

Vi borde skärpa oss. De sociala medierna ställer för höga krav på oss, både psykiskt och fysiskt, och vi borde säga ifrån. Ta en tid utan vår mobil, utan tv och utan dator. Ta en paus i att vara ständigt tillgänglig och hålla koll på allt. 

Vi behöver faktiskt inte det. Inte hela tiden.

Har haft den värsta stunden i mitt liv när det kommer till att bestämma tatuering (okej, bara gjort den en gång innan  men ändå) och har knappt kunnat sova den senaste veckan för osäkerhet på vad jag egentligen ska tatuera. Men idag drog jag och världens bästa Annie till stan och efter att hon hade fixat naglarna drog vi till EvilDesign för att lämna in mitt motiv...

Var så sjukt nervös på vägen dit då jag bokat tid för text egentligen, men Robert (tatueraren) sa det var hel cool, får dock dra dit en halvtimme innan så vi är säkra på att vi hinner hela på en gång... Så nu är nervositeten istället utbytt mot nervositet inför smärtan. Har dock köpt Emla så får hoppas att jag smörjer på lagom så inte det gör för ont och inte förstör tatueringen...

NERVÖS!!! Så tänk på mig i tatuerarstolen nästa onsdag från klockan 08:30.

 

Tänkte göra en jävligt ordentlig rant på killar i detta inlägget. Om ni tar illa upp, tycker jag har helt fucking fel eller håller med till fullo - kommentera och berätta.

I alla fall. Vad är det för fel på killar? Nu är detta inte bara från min point of view, utan detsamma har jag hört från mina nära och kära liksom andra man känner mindre väl. Man dejtar en kille. Wow, big mistake - det visar sig att han har en flickvän sedan en månad tillbaka och ni hade intimt sex helgen innan du fick reda på det. Toppen. Man är tillsammans med en annan kille. Big mistake, sis/bro. Det visar sig att han har sexchattat med flera olika tjejer. Amazing feeling there. Man har precis firat ett år tillsammans. Men du kommer hem och upptäcker att din partner har kollat igenom din hårddisk. Senare får du reda på att han även kollar igenom din mobil. Och buggat lägenheten.

Vad finns det för idioter i sjön egentligen? Ens vänner säger ju varje gång, det finns många fiskar i sjön men om det finns så många muterade jävlar, vågar man fiska då? Jag är tveksam. 

Och inte verkar det vara annorlunda för de som är lagda åt andra hållet. Killar är idioter, oavsett hetero eller bi/homo. För helvete. Var är min drömprins?

Åh. Suck. Orkar inte. Man vill inte riskera få hjärtat krossat återigen och man vill inte heller få kniven i ryggen. 

Men samtidigt VET man att det finns drömprinsar där ute. De som håller sig trogna, litar på en och älskar en till fullo. Men det verkar som de är en utdöende art. 

Ensam är stark. Ensam är att hålla sitt hjärta i alla delar. Ensam är inga tårar. Men ensam är också en jävla sexuell frustration. Och det är ensamt.

Nu måste jag såklart inflika att alla inte är så. Alla män är inte fullkomliga idioter, men det är många som är. När en tjej är pissed off och nästan farlig att tala med, så säger ni "har du mens eller?". Alltså. For the record, det är PMS som förändrar många tjejers beteenden och känslor.

Killar borde waina mindre om sin förkylning, och vara mer lyckliga åt att ni slipper all smärta vi kvinnor måste gå igenom.

Tack & hej!

Just den versen ligger så nära mig om hjärtat. Säger så mycket om mig själv.

Igår red jag, hade konstig träningsvärk i hela kroppen så det gick skitdåligt. Men det värsta var inte det, utan att den personen som var min allra bästa vän, och kommer vara den bästa jag någonsin haft, kom dit. Självklart visste hon inte att jag red samtidigt som vår gemensamma vän, utan var där för just henne. Det högg mig verkligen i hjärtat hur mycket jag saknar henne, för hon var verkligen som min andra hälft. Min bättre hälft. Så fick verkligen kämpa emot smärtan i hjärtat och klumpen i halsen. Men när jag cyklade hem kunde jag inte stå emot mer, och grät resten av kvällen. 

Finns inget mer jag önskar än att hon skulle bli min vän igen. Anledningen till att hon bröt vår vänskap har jag faktiskt ingen riktig koll på, bara att det handlade om att jag var social med hennes kille innan de blev ihop, och innan jag visste att hon gillade honom. Och en sak kan jag lova. Hon förtjänar någon så mycket bättre än honom. Om hon bara kunde se det. 

Åh vad jag saknar min bästa vän. Finns ingen annan än hon som jag kunde prata om allt med. Önskar alla kunde se hur fantastisk hon är, för de som får chansen att vara hennes vän har samma lycka som en urfattig människa att vinna miljonvinsten på lotto.

'Till then, I'm only half the person I used to be.

So everytime I feel the need of someone like you, I put your songs on play and feel your voice speak, as I wish, to me. Imagine I can see and feel you next to me. See your smile. Hear your laugh. The way you make me feel. It's weird you know... We haven't even met yet and still you make me like this. You even helpt me through the hardest times of my life, and I'll always be grateful to you for that. Thank you, Scott Mescudi.

Wish me luck folks.

Anywaaaay, ska strax äta och sen cykla till stallet för att hoppa :D Första gången på åratal! Kanske anmäler mig till klubbdressyren också, är grymt sugen men samtidigt finns det ingen häst som jag känner "den SKA jag tävla".. Älskar ju Fille men han har jag ridit en gång denna terminen och då gick det dåligt :( Men vi får se! Det är inte omöjligt :D

Kram på er alla sötosar! GRRR ;)

Min käre vän Sigge tipsade mig om denna serie. Säger bara, njut av trailern - när alla avsnitt (yep, tänker hålla ut så länge, eller iaf första säsongen - om det kommer fler dvs) kommit ut så blir det maraton för hela slanten! Kan knappt bärga mig... Oooooh!!!

Tror ni den är värd det?