This is my moment, I just feel so alive
To life doesn't mean you're alive. Everybody dies but not everybody lives. Live and learn. Make the moments memorable, love your next and remember - don't waste your time on someone who wouldn't waste their time on you!
Du vet när man säger till något att den personen är som en syster/bror? Det har alltid varit ganska ytligt på ett sätt, men jag har tänkt på en sak. Vi ses inte lika ofta nuförtiden och jag är ganska säker på att vi stör oss på varandra lika mycket ibland. Det låter väldigt negativt, om man tar det ur sitt sammanhang, men jag tror att det är en annan sorts vänskap. Inte sämre, inte bättre, bara annorlunda.
Det är ju lite som en syskondynamik. Man har känt varandra så länge så att no matter what så har man ändå det där bandet i grund och botten. Vi har ju känt varandra väldigt länge och jag känner mig bekväm i din närvaro. Tänker inte på vad jag säger eller hur jag ser ut. Ganska skönt.
Jag tillåter mig själv att störa mig på dig ibland (och du har mitt fulla medgivande att reta dig på mig, bara så du vet) för att jag ändå vet att det inte förändrar hur jag ser på dig. Du är en bra människa, en unik personlighet och en väldigt speciell karaktär. Det är något jag beundrar, jag vill också vara så färgstark.
För även med dina brister och allt som att vara människa innebär så vet jag att det finns så otroligt mycket som jag tycker om. Bara för att vi inte ses lika ofta som förr, inte riktigt hänger med i alla svängar som sker i den andres liv så betyder det inte att du är min vän mindre för det. Gymnasiet innebär många nya vänner, nya bästisar, som man börjar dela allt med. Börjar dela ännu mer med kanske. Det är en bra sak. Jag är glad för oss båda.
Jag skulle kunna säga "Åh det var bra så länge det varade," där 'det' i detta fallet betyder den tiden då vi promenerade i timmar och pratade om avlägsna drömmar och förhoppningar. Men det tänker jag inte, för den vägen är inte slut än, vi har bara svängt av lite. Vi utforskar bara lite ny mark, var och en för sig, och snart är vi nog tillbaka på den gamla vägen igen. Eller en helt ny. Det får framtiden visa.
Vi tillåter varandra förändring. Det är nyttigt. Det är sånt som gör att förhållanden kan hålla i livstider.
Och om 60 år kommer vi sitta på en solig balkong och prata om allt vi har gjort i våra liv, vissa saker tillsammans och vissa var för sig. Det kommer bli bra.
Vi ses snart, min gamle vän!