emmas enkla

Hatar att jag försökt med allt, och ändå blir det inte bättre. Jag talade ut inför mina föräldrar, jag var nära till gråt. Inte fan har de ens försökt! Jag mår piss nu, ska nog dra hem snart, sätta på en cry-but feel good film så jag får ut allt skit som växt på mig den senaste månaden. Ska nästintill bli uttorkad, så jäkla mycket sitter jag inne med!

Jag är helt förtvivlad, jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag försökt allt. Jag vet inte, och det gör mig ännu mer förtvivlad. Jävla skit. Ingenting går bra nu! ALLT ÄR SKIT! Saker man kämpar för får man inte ens chansen att få ta del av, man faller för helt fel personer (varje gång blir man utnyttjad och/eller sårad) och ens föräldrar får en att må psykiskt dåligt. Jag faller. Jag brister. Men jag tänker fan inte ge upp.

Nu vet ni hur det ligger till, men ni har också mitt ord på att jag inte tänker vika undan från mina drömmar och planer.