emmas enkla

Igår red jag, hade konstig träningsvärk i hela kroppen så det gick skitdåligt. Men det värsta var inte det, utan att den personen som var min allra bästa vän, och kommer vara den bästa jag någonsin haft, kom dit. Självklart visste hon inte att jag red samtidigt som vår gemensamma vän, utan var där för just henne. Det högg mig verkligen i hjärtat hur mycket jag saknar henne, för hon var verkligen som min andra hälft. Min bättre hälft. Så fick verkligen kämpa emot smärtan i hjärtat och klumpen i halsen. Men när jag cyklade hem kunde jag inte stå emot mer, och grät resten av kvällen. 

Finns inget mer jag önskar än att hon skulle bli min vän igen. Anledningen till att hon bröt vår vänskap har jag faktiskt ingen riktig koll på, bara att det handlade om att jag var social med hennes kille innan de blev ihop, och innan jag visste att hon gillade honom. Och en sak kan jag lova. Hon förtjänar någon så mycket bättre än honom. Om hon bara kunde se det. 

Åh vad jag saknar min bästa vän. Finns ingen annan än hon som jag kunde prata om allt med. Önskar alla kunde se hur fantastisk hon är, för de som får chansen att vara hennes vän har samma lycka som en urfattig människa att vinna miljonvinsten på lotto.

'Till then, I'm only half the person I used to be.