emmas enkla

Jag älskar egentligen höstväder, med regniga mörka kvällar och mys i soffan framför en bra film. Men nu har jag bara blivit nere ett ganska långt tag, vet inte varför, bara tar åt mig att negativt och visst allt positivt förgyller min dag mer än någonsin men sen kommer tankarna igen och man vill bara kura ihop sig i fosterställning under täcket. Jag är sur på mig själv. Riktigt jävla sur. Varför? För att jag kan vara så himla handlingsförlamad att jag lika gärna kan vara en fluga på väggen. Jag bara ser. Reagerar inte på någonting. I hate it. Enormt. Ni skulle bara veta.

Önskar att steken vänder och det blir nästan för mycket positivt istället. Vi får hålla tummarna. Imorgon har jag spanska prov i grammatik och jag SKA NÅLA ALLA RÄTT! Fatta! Comprendéis!! Annars sjunker jag till en nivå jag inte vill vara på. Då är min framtid körd. Yes, jag har stränga regler för mina drömmar. Men så är det. Livet är kort och man kan inte vela för länge. Ooh snap right back to my face. Jag försöker så gott jag kan med att inte vela. Håll tummarna för mig, om någon timme ska jag till min farfar (fafa) och farmor (famo) för att fira fafas 77års dag! Är det bara jag som älskar grandparents stories? (visste inte ett bra "samlar" ord för både farföräldrar och morföräldrar)

Kram.